2011-06-07
20:59:37
20:59:37
Osis
Imorse fick Amelia äntligen gå till dagis igen efter två veckors "sjukskrivning". Jag insåg under helgen att det här är hennes sista vecka innan sommarlovet så det blev ju lite tokigt.
Jag och Mille parkerade oss sedan på lekplatsen. I vanlig fin-väder-ordning kletade jag in honom i spf 50 och mig själv i kokosolja. Sen planerade jag att få ligga å sola på gräsmattan medan han tog sin lunchlur. Vad tror ni händer medan vi äter våra delikatata rester till lunch ute på uteplatsen? Jo... dom kolsvarta molnen tar över himlen och regnet och åskan närmar sig med stormsteg. Snacka om osis. Jag fick ta dagens andra dusch och vila på soffan istället.
Vilka lustiga frågor man kan ställa sig som förälder... Amelia är ju inne i värsta trotsåldern. Idag har hon varit terrible och knappt låtit Mille leka med nått. Man blir ju förnärmad. Ligger det i människans natur att vara så egoistisk? Jag förklarar pedagogiskt för henne att alla får leka med leksakerna och har utökat det till att förklara att vill man ha kompisar så måste man vara snäll. Amelia hade ju en kompis här förra veckan och hälsade själv på en tjej på gården i söndags... så det här med att vara en snäll kompis tycker jag borde vara en förklaring som hon kan relatera till... Men va lustigt att det inte kommer naturligt!? Eller är det bara för att hon är trotsig? Usch, man blir ju ledsen i ögat. Och det är ju verkligen inte så att jag eller Lars har varit egoistiska gentemot henne så att hon har lärt sig det av oss.. Som förälder hamnar man ju alltid sist i priolistan och barnens behov går ju alltid först såklart.. Suck.. Jag hoppas det ger sig snart för det skär i hjärtat.
Jag och Mille parkerade oss sedan på lekplatsen. I vanlig fin-väder-ordning kletade jag in honom i spf 50 och mig själv i kokosolja. Sen planerade jag att få ligga å sola på gräsmattan medan han tog sin lunchlur. Vad tror ni händer medan vi äter våra delikatata rester till lunch ute på uteplatsen? Jo... dom kolsvarta molnen tar över himlen och regnet och åskan närmar sig med stormsteg. Snacka om osis. Jag fick ta dagens andra dusch och vila på soffan istället.
Vilka lustiga frågor man kan ställa sig som förälder... Amelia är ju inne i värsta trotsåldern. Idag har hon varit terrible och knappt låtit Mille leka med nått. Man blir ju förnärmad. Ligger det i människans natur att vara så egoistisk? Jag förklarar pedagogiskt för henne att alla får leka med leksakerna och har utökat det till att förklara att vill man ha kompisar så måste man vara snäll. Amelia hade ju en kompis här förra veckan och hälsade själv på en tjej på gården i söndags... så det här med att vara en snäll kompis tycker jag borde vara en förklaring som hon kan relatera till... Men va lustigt att det inte kommer naturligt!? Eller är det bara för att hon är trotsig? Usch, man blir ju ledsen i ögat. Och det är ju verkligen inte så att jag eller Lars har varit egoistiska gentemot henne så att hon har lärt sig det av oss.. Som förälder hamnar man ju alltid sist i priolistan och barnens behov går ju alltid först såklart.. Suck.. Jag hoppas det ger sig snart för det skär i hjärtat.
Tack å go natt =)
