MDLN

Jag har hittat min taktik för att hantera dom stressfulla situationerna när t.ex. båda barnen gråter eller när allt som kan gå fel gör det. Jag ler inombords och ser det komiska i situationen. Det fungerar utmärkt. Jag menar inte att jag står och flabbar åt barnen och låter dom vara ledsna för att underhålla mig, utan att jag med ett leende tar i tu med situationen på ett lugnt och metodiskt sätt. I början var det klart att det var stressigt och påfrestande när svåra situationer dök upp och man inte hade vanan att ta hand om två barn samtidigt. Men nu har jag ju vant mig och jag vet att ingen dör av lite tok och att saker går åt pipan.

Förresten så hörde jag för ett tag sen talas om en bok om mental träning som hade en så bra titel att det är värt att bli ett nytt motto. Det blir alltid som man tänkt sig. Bra tankesätt va!? =)