MDLN

Amelia har lärt sig att uttrycka sina känslor. Det är jättehäftigt! Igår när vi skulle äta satte hon sig i sin matstol och sa "Pappa, Amelia hungrig magen". Ikväll när Lars hade nattat henne var hon visst inte nöjd med hans arbete, utan ropade tillbaka honom och berättade att hon frös. Tydligen hade foten hamnat utanför filten (hon sover såklart ovanpå täcket). Och så kan hon berätta att hon har ont, men det är inte riktigt klockrent än, hon kan berätta att hon har gjort illa sig, men hon kan inte riktigt sätta fingret på vart i kroppen hon har ont ibland (t.ex. vid feber).

Det är mycket roligare med Amelia som kan berätta vad hon känner. Annat är det med vår groda som varit tjurig till och från i några dagar. Jag gissar på tänder eller magen. Det brukar väll vara standard.

Igår och idag har två kyrkisledare och Jane, vid olika tillfällen, försökt förklara för mig att Mille har något speciellt i blicken. Ungefär som att han förstår mer än vad barn brukar göra, tror jag dom menar. Och att han har en blick som gör att han ser lite äldre ut. På nått vänster. Dom kunde inte riktigt förklara vad dom menade, men jag förstår ungefär. Kanske att han är lite av en filosof. Som tyst studerar andra. Det skulle bekräfta mina tidigare misstankar, att han är mer som mig, och att lill-fia med sitt temperament är mer som Jessica. Japp, så är det.

Oj, vad jag babblar. Dags att tänka på refrängen. Vi hörs!