MDLN

Igår var det exakt fyra år sedan jag och Lars träffades (förutom att vi gick i samma korridor på högstadiet men inte la märke till varann. Lars=Lammkött). Det var när jag kom hem från USA och skulle börja jobba på Fujitsu igen. Jessica jobbade också där och samåkte med Lars, som bara bodde två kvarter från oss, till jobbet. Så på måndagen efter sista april kom han och hämtade oss i sin lilla sportbil som man satt som en räka i i baksätet. Så stannade vi på Jet för att tanka innan vi skulle åka. När Lars kliver ur bilen (jag satt bakom) lägger vi märke till att hans rygg är totalt omplåstrad. Lars hade nämligen varit ute på sista april, då han och en kompis hade lutat sig mot en glasruta utanför gamla Systembolaget, som sprack och gick i tusen bitar. Vilket resulterade att Lars blev skuren i ryggen och hans kompis fick glassplitter på halsen.
Så det var mitt första intryck av party-Lars. Vi var 3-4 tjejer som åkte till jobbet med honom och varje måndag resten av den sommaren satt vi i bilen och skrattade åt vad alla hade haft för sig under helgen. Alla utom Lars. Han satt knäppttyst å vågade inte alls dela med sig av sina historier. Tihi.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är så otroligt glad att vi fyra år senare har världens finaste lilla familj! Jag älskar er!