MDLN

Den senaste veckan har jag inte tänkt på så mycket annat än bäbisen som är på väg. Förlossningen är inte allt för långt borta och det har fått mig att inse att tiden då man som kvinna är gravid och sen under förlossningen är nog den tid i ens liv som man har minst kontroll över. Man vet inte med hundra procent vad som försigår och man kan inte heller styra det. Även om man vill att bäbisen ska komma NU, så kan man inte påverka det på något sätt, bäbisen kommer när den är redo. Sen så funderar jag mycket på det här med förlossningen och den är ju absolut inget som man vet hur den kommer att fungera förrän man är mitt i den. Jag läste till exempel om en kvinna som skulle föda sitt tredje barn och hade gått över tiden med nästan en vecka. Sen vaknade hon en natt och hade jätteont i magen - "åh nej, inte magknip" tänkte hon - och förstod inte att hon skulle föda förrän krystvärkarna kom. Vilken grej! Och då hade hon ändå fött två barn innan. Jag ska gå igenom min första förlossning och väntar med spänning på vad som ska hända! Fast efter ett besök på förlossningen tidigare i veckan då jag hade kraftiga förvärkar och mådde så illa att jag inte kunde äta på två-tre dagar så var jag inte lika exhalterad längre. Ljuden från rummet brevid var allt annat än lugnande! Det var tur att det inte blev nått den kvällen, för jag behövde lite tid att återhämta mig från den rädslan!

Nu har jag insett att bäbisen väntar och förmodligen vill att jag ska skriva färdigt min hemtenta innan jag fortsätter fundera på när den kommer. Men jag längtar otroligt till att vår familj på tre ska bli fyra!