MDLN

Jag brukar hålla mig till positiva tankar i bloggen, men nu är jag less. Först och främst så har jobbsökandet tyngt mig. Det känns som att jag står still och måste lägga i en högre växel. Men jag har försökt lagt det åt sidan för att njuta av att vara hemma med barnen istället. Jag tänker Carpe Diem helt enkelt ochjobbet kommer när det kommer. Men så idag skulle jag få klippa mig hemma hos en kompis som är frisör. Det känns inte så aktuellt att ta med sig barnen till en salong, så det här var en smidig lösning. Så ut i snöstormen och drivorna med vagnen. Nyduschat hår hade jag dessutom för att spara tid. Så var hon inte ens hemma. Där stod vi som några snögubbar och vid det här laget var min mössa genomblöt och iskall. Så nu är jag less, det kändes som att bägaren rann över. Jag brukar tänka att allt sker av en mening, men vad är meningen med alla motgångar? Jag hoppas att meningen är att det ska bli så jäkla himla skitbra bara jag nått toppen på uppförsbacken. Det är tur att jag har barnen - 1, dom gör mig glad och 2, man har inget annat väl än att bita ihop trots motgångar. Just det, nämnde jag att Lars ska jobba i Åre måndag-torsdag fr.o.m. nu också? Jaja, det känns inte som att det är hela världen, men det hade ju varit bättre för familjen om jag jobbade nu och han var hemma istället.

Så, då vet ni läget. Nu törs jag inte göra nått mer idag för det lär bara gå åt pipan. Snart är Lars hemma och sen är det Robinson.