MDLN

Nog blev det en blåbärspromenad alltid. Efter middagen gick vi ner mot skogen. Men vi hann inte gå många hundra meter förrän jag började se blå spår i gräset. Så jag plockade och Lars underhöll Amelia som bara tyckte att blåbärsplockningen var kul om hon fick äta. Sen somnade hon och jag bestämde mig för att nöja mig med det jag hade plockat, det skulle nog räcka till en halv paj iallafall. På vägen hem kom jag på att vi kunde ju åtminstone ha tagit en bild till bloggen, så jag skulle iscensätta blåbärsplockning och började leta efter blåbärsbuskar så att det så någorlunda äkta ut. Men oh my god, gissa om jag såg blått överallt helt plötsligt!? Det var som om jag hade dött och kommit till blåbärshimlen. Blåbär överallt! Stooooora, saaaftiga blåbär. Jag plockade frenetiskt som om någon skulle komma och ta blåbären från mig! Och plockade och plockade och plockade.
Så nu väntar vi på att få smaka den stoooora smulpajen som står i ugnen!


Himmelriket...