MDLN

Jag satt i drömmarnas värld och filosoferade över hur vårt framtida bröllop ska se ut. Så jag frågade Lars vilken bil han skulle vilja åka i efter vigseln. Han svarade en McLaren F1. Gissa hur många som får plats i en McLaren F1? 1 person. 

Kl. 7 imorse kom Amelia plötsligt ihåg att vi handlade Tom & Jerry kex igår. Eftersom att jag säkert ändå kommer att hamna i helvetet fick barnen käka sina kex så tidigt på morgonen. I paketet fanns även en röd plastfigur (har ni nån gång träffat på ett Tom & Jerry paket vet ni vad jag talar om, det är precis samma sak som när jag var liten i vart fall). Amelia frågade vad det var för nått. Jag svarade att det var Jerry. Amelia går in med en skål med kex till vardagsrummet och Mille. Efter ett tag hör jag:

Nu är Lars i Piteå och jobbar. I vanlig ordning har Shopaholic-Lars tyckt att han måste köpa en ny lap top att ta med sig till fjällen när han jobbar borta på veckorna. I vanlig ordning har Bromssnöre-Madde sagt nej. Igår hittade jag massor med spännande böcker på nätet som jag ville beställa så jag sa fint åt Lars att han kan ta med sig vår lap top eftersom att jag ändå kommer att vara ockuperad med annat. Sagt och gjort, imorse när vi klev upp var Lars och datorn borta. Och vad har då jag och barnen gjort idag? Jo, nu till det smurtiga! Vi (jag) kom på att man inte nödvändigtvis behöver lägga ner flera hundra kronor på böcker från nätet. Nej, man kan istället göra bok-jakten till ett gratis måndags- och förkylningsnöje. Vi tog helt enkelt bussen ner till stan (gratis när man åker med barnvagn, en Östersundsgrej) och gick till bibblan och lånade (gratis det också såklart) några av böckerna jag hade hittat. Och en bok till barnen. Överlägset! 

Idag är det morsdag och vi är totalt utslagna. Jag sov en sväng på förmiddagen, Mille sov efter lunch och nu ligger Amelia i soffan och slumrar. Lars är pigg. Jag har fått en blomma av mina småkottar och storkotten. Så gulligt! Av the little kotts fick jag även en förkylning! Vilka sötisar va? Hehe. Ha en bra morsdag! 

Yep. Idag var jag och barnen på stan. Mille sov från början så Amelia fick testa på lite olika lekparker/ställen på stan. I badhusparken vaknade Mille men han ville inte alls leka. Eller, han ville inte vara på stan överhuvudtaget. Inte ens hemvärnets musikkår gjorde saken bättre. Han grät konstant i kanske en halvtimma (fast tiden brukar automatiskt gå långsammare när gråt är på tapeten) tills jag, efter att ha testat allt, tog av honom skorna. Då blev han jättenöjd. Så även om jag fick hoppa över outlet:en hos Snö så strosade vi vidare på stan där barnen åt glass och post-glass var dom faktiskt så nöjda och möra att jag kunde rulla runt dom i vagnen och shoppa i nästan en timma innan vi tog bussen hem. Happy babies blev sleepy poo poos som somnade innan kl 19 så nu kanske jag och Lars t.o.m. hinner se en HEL film innan det är läggdags för oss också. 

Idag var jag in på jobbet ett sväng. Va sjukt det känns att kunna säga så. Jag fick träffa flera kollegor, skriva på papper, planera några dagar jag ska jobba i juni/juli och så hann jag med fredagsfika. Anne-Lie tog hand om barnen, tusen tack! När jag kom hem var det första Amelia frågade om jag hade pratat med Lars. Lite udda fråga tänkte jag, men svarade att jag hade det och att han var på väg hem. Sen la hon sig ner på soffan och tvärslocknade! Man kunde tro att det var jobbigt att underhålla en barnvakt =)

Här i familjen ser vi Mille som vår lilla bäbis. Det är nog hög tid att ändra på det. Han gör sånna imponerande saker som man inte räknar med, från sin lilla bäbis. Imorse sa Amelia att hon var snorig i näsan, det betyder att hon vill bli snyten. Då tog Mille en bit toalettpapper, vänder sig om och snyter henne. Så imponerande, även om hon fick snyta till sig själv efteråt, men ändå! Imorse lekte han också duktigt med leksaksköket... han pulade på hur länge som helst och låtsas åt m.m. Han kanske inte är nån bäbis trots allt!  

Vård Av Amelia & Mille

Idag har jag och barnen mysdag. Amelia fick lite feber inatt och är hemma från dagis. Eftersom att hon var ledsen mitt i natten har vi alla sovit lite dåligt, så vi har soffmys-med-film-dag.

En sån här (fast en modernare variant) fick jag av min galnare hälft idag! Så snällt! Nu kan jag cykla till mitt nya jobb! Ska jag använda den i sommar måste jag komplettera med några barnlösningar då mina poco locos också ska få åka med såklart. 

Jag tackar ödmjukast för att ni höll era tummar. Jag fick inte jobbet jag sökte utan dom erbjöd mig en annan tjänst. Fr.o.m. augusti är jag vikarierande Förbundssekreterare vid Jämtlands Gymnasieförbund. Jag är så otroligt glad över tjänsten som passar mig bättre än den jag sökte. Dessutom har jag precis insett att jag kommer att kunna njuta av min sista tid som föräldraledig utan att stressa över att hitta ett jobb. Det är mycket glädje innanför dom här väggarna just nu!

Den senaste tiden har jag varje kväll vid läggningen av barnen blivit täppt i näsan. Då tar jag allergisprayen som jag fick när jag hade graviditets-nästäppa och så blir allt bra. Igår tändes glödlampan ovanför huvudet på mig. Under helgen, när vi var inne och skyddade oss från regnet varje dag, blev jag aldrig täppt i näsan. Vilket alltså betyder att jag har världens lindrigaste variant av pollenallergi. Jag hörde med hälsocentralen och dom höll med. Sköterskan sa även att allergin kan ändra sig till nästa år, den kanske försvinner, eller så kanske den blir värre. Det "roliga" är att Jessica har kommit till samma insikt, att hon kanske också har det. Ja, så kan det gå. Klart är att det finns dom som har det MYCKET värre. 

Yes! Nu sitter vi i soffan redo att svettas och fightas för kung och fosterland =) 
Har inte mycket att rapportera. Vi håller oss undan från regnet och myser inomhus. Bjuppar på en frukost-mys-bild på Lars och Mille. 

Nu har jag anmält mig och Lars till Vålådalen/AXA Fjällmaratons korta bana. Den 13:e augusti kommer vi att springa runt Blanktjärnarna, där Lars och Elias fjällvandrade förra året. Eftersom att Lars inte är lika taggad som jag är pratade jag med Elias som förmodligen hänger med men springer hela maran. Då springer man över tre fjäll, det lär vara otroligt vackert och en ordentlig utmaning!

Idag var vi hos mamma och Melle i Nälden. Vi åt köttbullar och busade med vovvarna. Mille gick mer än han kröp och Amelia upptäckte sin talang som naturfotograf. 

Imorse var vi på utvecklingssamtal på dagis. Eller ja, jag och Mille lekte i sandlådan och Lars pratade med dagisfröken. Tydligen pratar Amelia lite på dagis, men vi tänker då inte oroa oss, hon är ju en surrkuse annars så det släpper nog förr eller senare. 

Angående hennes mage så tyckte inte doktorn att proverna var nödvändiga utan tyckte att vi skulle försöka få i henne mer vatten och lite mer drivande mat. Det har faktiskt gått rätt så bra sen dess. 

I lördags var jag jättetrött efter en natt med dålig sömn och så tänkte jag väll att det är typiskt att sånt händer när Lars är bortrest och till slut blev jag så trött att jag började att gråta. Då tittade Amelia på mig och frågade "Är du ledsen?". Då började jag gråta ännu mer. Då sa hon peppandes "Det går bra". Herregud vad rörd jag blev, att hon hade det i sig att hon kunde försöka stötta mig när jag var ledsen. Jag började såklart gråta ännu mer sen fick hon bamsekram. 

Idag var vi i grannlekparken. Så kom pojken som Amelia tydde sig till på dagis förra året, innan han slutade för att börja skolan. Det var så himla roligt att se henne och vad gärna hon ville leka med honom. Dom åkte rutchkana tillsammans, men hon ville inte sitta i hans knä som han ville att hon skulle göra och när han lessnade och inte åkte ropade hon till mig "Jag vill åka med han". Men honom vågade hon inte prata med. Och så fick hon en kula och den har hon hållt hårt i. Sen när han och hans kompis (Simon, Melles barnbarn) gick hem stod hon på sin cykel och tittade trånandes bort mot horisonten. 

Imorse när vi satt vid frukostbordet steg utomhustermometern i rask takt så jag skyndade på barnen och vi spenderade resten av dagen utomhus. Förmiddagen ute på gården och eftermiddagen i Fugelsta. Nu har också Mille börjat släppa taget för att ta egna försiktiga steg. Jippi! 

Jajjemen. Imorse hade jag jobbintervjuernas jobbintervju. Jag slog personligt rekord (eventuellt världsrekord) då det var 9 personer som intervjuade mig. En av dom var min klassföreståndare från högstadiet. Eftersom att allt jag skriver i bloggen blir tvärtom så tänker jag inte skriva huruvida jag verkligen vill ha jobbet eller inte. Jag kan bara säga att det kom som en skänk från ovan. Tjänsten lät otroligt rolig, som gjord för mig och innehöll många utmaningar. Som chefen på arbetsplatsen sa skulle den vara "en rejäl kompetenshöjare" för mig. Det vill säga att jag har kompetensen teoretiskt sett, men inte den praktiska erfarenheten. Alla har ju lärt sig från början någon gång och det handlar bara om att en person ska inse ens potential och ge en chansen att visa vad man går för. Dessutom så var tillträde för tjänsten precis på dagen då Mille börjar dagis. Som en skänk från ovan. Håll tummarna nu för sjutton! Just det. Det var ju en annan famljemedlem (stora familjen) som också var på intervju för framtida kommunalarbete imorse. Nu får ni hålla tårna också! Tack.

Nu har jag och barnen FF, fjärtfritt. Lars är på forum. Åh så lugnt å skönt vi har det =) 

Jajjemän! Ikväll har jag varit på bio med värsta härliga, snälla och snygga godingen. Vi såg Fast 5. Jättemysigt att få göra nått på tu man hand. Barnen var hemma med mormor. Det hade gått jättebra och efter 20 barnvisor hade dom somnat snällt. 

Lars är för närvarande mittemellan två jobb. Om två veckor börjar han på Lenko igen och innan dess jobbar han lite nu och då. Men idag var han ledig så vi och Mille tillbringade några timmar på stan. Lars fick sig ett par nya sneakers, en tröja och ett par badshorts, allt tack vare hans presentkort som han fick i 25-årspresent (han har redan köpt träningsskor också). Mille levde rövare på Intersport och tyckte visst att det var minst lika kul att shoppa som Lars gjorde. 

Kallt
Ouch. Idag var det 2 grader ute när vi vaknade. Amelia ville gå ut och cykla redan 7:30, men vi höll oss inne i stugvärmen. Vi målade, ritade, spelade memory (jag ska fråga Veronica vart hon beställde det), städade lite och lyssnade på country. Mille är sedan i fredags tillbaka till sitt glada jag. Jippi!